Frågor och svar - eldning av avfall

Du får elda trädgårdsavfall, så som ris och grenar. Är det större mängder är det dock bättre att kompostera det eller lämna det till en av kommunens anläggningar för trädgårdsavfall.

Bor du inom en tätort får du inte elda mellan den 1 april till den 30 september.

När du väljer att elda upp ditt trädgårdsavfall tänk då på dina grannar. Kommer vinden att föra röken över dina grannars fastigheter och är röken illaluktande för att trädgårdsavfallet är blött? Undvik då att elda.

Tänk även på att inte elda när det är eldningsförbud Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

Nej, det finns en risk för övergödning och att nya arter tar över den befintliga vegetationen. Det är även olagligt. Om du inte komposterar ditt trädgårdsavfall hemma för att återanvända i din trädgård ska du lämna det på någon av våra återvinningsstationer för trädgårdsavfall.

Avfall ska så långt det går återvinnas. Genom att elda upp vårt avfall minskar vi mängden avfall som kan bli till nya produkter. Genom att återvinna tar vi mindre nya resurser i anspråk.

Så även om trädgårdsavfall inte är farligt att elda är det bättre att kompostera och låta den gödning som blir få återgå till naturen på det mest klimatsmarta viset.

Likaså är det för papper - återvinn och låt det vara en del i att skapa nya miljömässigt hållbara produkter.

Den låga förbränningstemperaturen och bristen på rening av rökgaserna gör att det bildas stora mängder farliga ämnen. Förutom sot och rök, som syns, bildas hundratals ämnen som inte syns.

Det kan exempelvis bildas dioxiner, som är extremt giftiga och skapar miljöproblem redan vid mycket små mängder. Det finns risk att även kolväten, till exempel PAH:er, som är cancerframkallande och tungmetaller, som kan ge njurskador, benskörhet och fosterskador bildas när man eldar avfall.

Ett värmeverk har två egenskaper som är ett måste för att inte förorena luften:

1. Högre förbränningstemperatur
2. Reningsanläggning som renar röken innan den kommer ut.

Nedan listar vi några avfall och vad som frigörs när man eldar upp det. Längre ner kan du läsa mer om de olika ämnena och vilken skada de gör.

Plast

Vid eldning av plast uppkommer PAH:er och dioxin. Isocyanater kan frigöras vid upphettning av polyuretanplaster.

Möbler och textilier

Möbler och textilier kan innehålla bromerade flamskyddsmedel. Vid upphettning bildas bromerade dioxiner. Man bidrar därför till spridningen av dioxiner.

Elavfall och elskrot

Vid förbränning bildas PAH och bromerade dioxiner. Tungmetaller kan frigöras, till exempel. bly, kadmium och kvicksilver.

Däck och gummi

Vid förbränning bildas PAH, svaveldioxid och dioxiner.

Impregnerat trä

Eldning av impregnerat trä ger utsläpp av PAH:er eller tungmetaller såsom arsenik, koppar och krom.

Spånplattor

Ger bland annat utsläpp av formaldehyd.

Spillolja

Vid eldning av spillolja sprids PAH och många olika tungmetaller, exempelvis kadmium och bly.

Om du har eldat trädgårdsavfall är det troligtvis en ren aska som går att sprida ut på din gräsmatta eller i dina rabatter.

Har du eldat avfall är askan förorenad med främst tungmetaller och PAH:er.

Ja, det gör den. Det är framförallt tungmetaller och PAH:er som samlas i marken. Regnar det sedan kan ämnena sjunka ner i marken och även nå grundvattnet, ditt och vårt dricksvatten. Regnar det kraftigt kan en del ämnen gå med ytavrinningen och nå närliggande vattendrag. Vattenlevande djur och växter tar då skada.

Miljöbalken är den lag som styr vad man får lov att elda likaså vår lokala föreskrift för att skydda människors hälsa och miljö Pdf, 94 kB, öppnas i nytt fönster.. Det är ett brott mot miljöbalken att elda avfall och ska enligt lagstiftningen åtalsanmälas. Om vi upptäcker att du eldar avfall tar vi prover på askan och skickar in till polisen tillsammans med en åtalsanmälan.

Nästa steg är att vi skriver ett beslut, ett så kallat föreläggande, om att askan och ytterligare 20 cm av jordmassorna under askan ska grävas bort och slängas som farligt avfall. Vi tar ut en avgift för att handlägga ärendet som baseras på antalet timmar ärendet har tagit.

Flamskyddsmedel är kemikalier som har egenskaper som fördröjer eller hindrar att ett material börjar brinna. Textilier och möbler i offentlig miljö, skyddskläder, gummikablar, isoleringsmaterial samt elektrisk och elektronisk utrustning är exempel på varor som kan innehålla flamskyddsmedel.

Vissa flamskyddsmedel är hälso- och miljöfarliga och en del är misstänkt hormonstörande. Det finns flera hundra olika flamskyddsmedel, varav ett 70-tal som innehåller brom. De bromerade flamskyddsmedlen är de mest omdiskuterade. Flera av de farligaste flamskyddsmedlen är förbjudna i till exempel elektriska och elektroniska varor.

Flamskyddsmedel kan läcka ut när varor tillverkas, används och när de skrotas. Bromerade flamskyddsmedel finns kvar länge i naturen, samlas i organismer och är giftiga. De kan transporteras långa vägar i luften. Vi kan få i oss flamskyddsmedel exempelvis genom maten, främst fisk. Många flamskyddsmedel samlas i dammet inomhus men genom att städa och vädra minskar mängden.

Formaldehyd är en färglös gas som har en stickande lukt. Är det löst i vatten kallas det för formalin.

Formaldehyd kan ingå i limmet i spånskivor. Det kan också finnas i textilier och kläder för att hindra att de blir skrynkliga eller för att fixera färgen. Plastprodukter (e. bakelit) innehåller även dem.

I sin rena form används formaldehyd som konserveringsmedel och kan finnas i kosmetika, hygienartiklar och rengöringsmedel.

Formaldehyd är cancerframkallande och kan ge allergi vid hudkontakt.

Isocyanaterna är en grupp kemikalier och kännetecknas främst för deras låga molekylvikt. De används främst i plast (polyuretan, PUR), isolerings – och gummimateral, styv skumplast, lacker och i lim och byggmaterial. Vid förbränning frigörs isocyanaterna till luft.

De påverkar våra slemhinnor och kan orsaka utveckling av astmasjukdom vid upprepade exponeringar. Vid hudkontakt kan de orsaka eksem.

Tungmetaller som frigörs vid förbränning och upp i luften kommer så småningom att falla ner till marken och där stannar de. Tungmetallerna frigörs som sagt vid förbränning av fossila bränslen, biobränslen och eller avfall.

Tungmetaller kan orsaka skador på nervsystem och njurar. Mera långsiktigt kan effekterna vara ökad cancerrisk. Kadmium kan ge njurskador och benskörhet. Bly är reproduktionstoxiskt. Flera tungmetaller är mycket giftiga i naturen och ger upphov till stora skador hos organismer, särskilt i kombination med försurande ämnen. Har man exempelvis bly i sina vattenledningar kan det frigöras om vattnet har ett lågt pH (neutralt pH är 7).

Några exempel på tungmetaller

Bly

Bly ger skador på nervsystemet redan vid mycket låga doser. Det handlar framförallt om effekter på hjärnans utveckling hos foster och barn.

Kadmium

Utsläpp av kadmium till luft sker främst vid sopförbränning, bland annat till följd av ofullständig insamling av nickel-kadmiumbatterier, samt vid metalltillverkning och förbränning av fossila bränslen. Kadmium kan ge störd njurfunktion samt försvagning av skelettet med ökad risk för benbrott.

Arsenik

Berggrunden innehåller arsenik i varierande mängd och därför kan vissa malmer innehålla arsenik som förorening. Metallindustrin har därför tidigare varit en stor källa till utsläpp av arsenik. Impregnerat trä kan innehålla kreosot och arsenik. Arsenik i omgivningsluften kan vid långvarig exponering orsaka lungcancer.

Kvicksilver

Kvicksilver sprids globalt i atmosfären, från bland annat småskalig guldutvinning, förbränning av kol och utsläpp från metallindustri. Kvicksilver förekommer såväl i gasform som i jonform och dessutom som metylkvicksilver. Det gör att det ofta är svårt att avgöra enskilda källors bidrag till höga halter av kvicksilver i naturen. Det kvicksilver som släpps ut i atmosfären leder till förhöjda halter av kvicksilver i fisk genom att metylkvicksilver bioackumuleras i näringskedjor.

Dioxiner är ämnen som har bildats oavsiktligt, dvs de bildas genom bl.a förbränning av ved och avfall. Dioxin är ett samlingsnamn för klorerade miljögifter, de används inte till något för det finns inget behov av dem. Användning av impregneringsmedlet pentaklorfenol anses ha varit en stor källa till dioxiner i industriländer. Tidigare var även avloppsvatten från skogsindustrins klorblekningsprocesser en viktig källa. Utsläppen av dioxiner har varit reglerade sedan 1970-talet.

Dioxiner är extremt giftigt i redan små doser. Bara i Sverige bedöms den otillåtna eldningen bidra med 1,2 gram dioxin utöver de 63 - 155 gram som industrier, förbränningsanläggningar och biltrafik släpper ut årligen. Halveringstiden för dioxiner i människokroppen beräknas vara 7-20 år. Vilket betyder att de finns kvar länge i våra kroppar för att de är svåra bryta ned. Detta gäller även för djuren och naturen. Totalt sett har mängden dioxin i miljön minskat under senare år, men halterna kan bli höga lokalt om det eldas avfall.

Studier visar på att dioxiner bidrar till nedsatt fertilitet, beteendestörningar hos barn, nedsatt immunförsvar och cancer.

PAH:er är ett samlingsnamn för kolväten (polycykliska aromatiska kolväteföreningar) som bland annat finns i stenkol och petroleum. Det är ämnen som bildas när organiska material förbränns i framförallt för låga temperaturer. Det är cancerframkallande och naturen har svårt att bryta ned det.

Om marken luktar tjära kan det vara ett tecken på att PAH:er har läckt ut från exempelvis spilloljor och tjärasfalt. Det finns även en del som tycker att det luktar lite gott (aromatiskt). PAH ansamlas hos ryggradslösa vattenorganismer, exempelvis musslor, som inte kan bryta ner ämnet.